Jag vill inte vara gay

Personligt

Ibland ser jag mig själv i spegeln och undrar ”vem är jag? ” detta händer väldigt ofta för jag själv vet inte vem jag är längre eller jag har aldrig vetat det heller för så länge jag kan minnas så har jag alltid mått dåligt. Jag lider genom detta livet och jag mår inte alls bra. Det spelar ingen roll vilken psykolog jag än pratar med eller vem jag nu än är med, min känsla har alltid varit densamma och det är hemskt. När jag säger hur jag mår högt så gör det så jävla ont och det är därför jag skriver ibland. Mina ögon fylls med tårar för det jag ska skriva här next. Jag hatar att vara gay, det är det värsta Gud har kunnat göra mot mig och jag är så jävla arg och så ledsen att jag inte fick göra detta valet själv. Det är därför jag alltid har varit så destruktiv för jag vill inte var jag, jag vill inte se det jag ser.

När jag blev kär första gången då var jag 22 år gammal. Jag kommer ihåg hur konstigt det kändes för mig att krama om honom, pussa på honom, ta hem honom till min familj. Något inom mig skrek av rädsla, inte för vad andra människor skulle tycka och tänka för det var det sista jag brydde mig om utan jag började älska honom på riktigt. Mitt destruktiva beteende krossade oss. Jag älskade inte mig själv och jag var inte stolt över den jag var så hur skulle jag kunna vara en fin pojkvän? Vi båda var unga och vi båda har gjort fel men det var jag som förgörde oss och det är något jag kommer få leva med i resten av mitt liv. När han försvann ur mitt liv så dog mitt hjärta och jag har inte varit mig själv sedan dess. Jag har lärt mig att leva med sorg och det är hanterbart för det är vad jag är van vid då jag inte har något annat att jämföra med.

Jag har aldrig firat pride kan ni fatta hur sjukt det är egentligen ? Jag blundar för homosexuellas rättigheter fast att jag själv är en. Det kanske är för att jag inte har kunnat utvecklats med någon då jag endast haft en pojkvän och på den tiden var vi båda osäkra och obekväma i oss själva. Och sen har jag inga gay kompisar heller. Det är som att jag är avkapad från gayvärlden. Som att det är ” Dom och jag” och det ska inte behöva vara så. Men det är inte så roligt för mig att gå ut ibland till dessa gay ställen när man blir uttittad vart man än går som om det vore något fel på mig? Jag känner mig inte välkommen. Det finns en bild som folk har om mig som inte stämmer överens med vem jag är på riktigt. Get to me before u judge me.

Detta var nog ett annorlunda morgon inlägg men igår grät jag non stop hela dagen/kvällen/natten tills nu och jag gråter väldigt sällan. Men när man reflekterar över livet och kommer till själva roten av alla sina problem det är då det blir tufft. Men jag trodde aldrig att roten skulle vara något jag inte kan förändra, min sexuella läggning, vad gör jag nu? ...

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229

Liknande inlägg