Livets gång

Personligt

Tja på er allihopa, jag läser igenom vissa av mina inlägg och tänker ”omg varför skrev jag så” men jag har aldrig raderat bort ett inlägg, eller jo två, ett inlägg raderade jag för annars skulle en bekant till mig få sparken från ”nattklubben” och allt annat behöver vi inte gå in på,men hade aldrig raderat bort några av mina inlägg annars, inte ens för pengar, för bloggen är den jag är, bloggen är mina känslor, och oavsett vad det är eller vad det handlar om så kändes det rätt för stunden, förstår att det blir jobbigt för vissa, men läs inte bara, väldigt simpelt.

Igår var vi ute och härjade fy vad tragiskt, jag vet inte ens hur jag ska börja. En gång i tiden festade jag hela tiden, kaosade brutalt, men sedan jag öppnade bloggen har jag ändå ”dragit mig undan” festat med måtta så att säga, men igår blev det jobbigt, när jag stod i klubben (oxid, sen till vida, checkade läget på solli och avslutade på the end) ja ni läser själva, det var längesen jag körde en sådan utgång, men jag fick flashbacks om hur jag hade det innan, att det var min verklighet flera gånger i veckan, jag kände mig som den tragiska lilla själen som jag en gång var, allt bara stannade, ville bara hem men kände att jag inte ville lämna min tjej kompis, för killar är svin, det jag såg igår räckte för mig, jag är väldigt överbeskyddande av mig som person, på både gott och ont. Så min ångest har växt som aldrig förr, men stannade till och tänkte ” fan vad bra att jag har ångest, har du ångest så vet du att det är fel, och det är bara att göra om och göra rätt. För jag är på en bättre plats i mitt liv i dagsläge. mörkret jag befann mig i innan finns även kvar, det är svårt att hålla sig undan, för under den största delen av min uppväxt har jag vänt mig till festandet, det är allt jag vet. Men sakta men säkert kommer jag att dra mig undan, det kommer ta lite tid, men det är ok, måste bara fylla ut mina intressen, som tex träning, läsa böcker, hitta mig en bra serie osv, måste tillfredsställa hjärnan, och jag har inte så många vänner kvar, men dom jag har kvar vill det jag vill, blir ju enklare när man pushar varandra till bra saker, jag menar ska inte ljuga, går alla mina vänner ut och festar, då kommer jag också att göra det, för jag hat/älskar det och det är min svaghet. Har inte alkoholproblem, konsumerar betydligt mindre alkohol nu än vad jag gjorde förr. Och med tiden blir allt bättre, har alltid hetsat fram saker, satt höga krav på mig själv, för att drömma är nice, man målar upp en bild om hur man vill att sitt liv ska vara, och när man inte når det resultatet så krossas man i bitar, för ens verklighet är starkare än drömmen, vi alla kan uppnå våra drömmar, men tiden avgör allt. Och vi är dom vi är idag på grund av valen vi gjort, och misstagen vi begått, livet har format oss allihopa, vissa till det bättre och andra till det sämre, det är livets gång, men man är inte misslyckad bara för det, tvärtom! För du kan vända allt ont till något gott, du måste bara hitta din inre passion, de som föreläser om psykisk ohälsa tex, tror ni att deras liv var en dans på rosor? Vi tar Oprah som ett exempel, hade hon växt upp i en rik familj, och allmänt haft det bra, då hade hon aldrig varit den hon är idag, för hennes motgångar blev hennes framgångar, En tankeställare faktiskt.

  • Personligt
  • Nära Södermalm, Stockholm

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229

Liknande inlägg